Svenska Kyrkan i Jönköping satsar just nu på en stortavle-kampanj på stan med två olika budskap.
Den ena fokuserar på ett ord, Gemenskap. För att illustrera det har man valt två händer som riktar sig uppåt. I bakgrunden kan man se himlen och strålar. Jag såg den här kampanjen när jag var i Jönköping och det var väldigt kall. Tyvärr tycker jag även att denna kampanj utstrålar kyla på något sätt. Jag känner mig inte inbjuden, Gemenskapen handlar inte om mig. Skulle händerna rikta sig mot mig som åskådare skulle man känna sig betydligt mer inbjuden. Med lite varmare färger skulle budskapet gå fram. Gemenskapen handlar om ”dom” och inte om mig.
Den andra stortavle-annonsen ser ut så här:
Texten känns ofärdig, som ett utkast som gått ut till personalen i ett mail kring vad som är på gång. Den är intern och svår att tolka. Vart hittar man kalendariets förstasida? Vad gör Julens sånger i Kristine kyrka den 9 januari? På vilket sätt är julnattsmässa ett förtydligande av midnattsmässa?
Även här kan man få en känsla av ensamhet och tomhet. Jesusbarnet ligger ensam i en krubba, övergiven i ett svart universum. Som ni märker är jag negativ till denna kampanj. Den utstrålar inte gemenskap och den bjuder inte in.
När jag besöker hemsidan till Svenska Kyrkan i Jönköping möts jag av denna text som ger mig lite hopp. Det är det här budskapet man borde sprida i text och bild i liknande kampanjer framöver:
”Kyrkan är Guds famn och familj. Centrum i församlingens arbete är Guds kärlek till varje människa och vår kärlek till varandra. Kyrkan är mötesplatsen för människor som söker och längtar efter tro och gemenskap, glädje och inspiration, stillhet och tröst. Du har möjlighet att vara med!”
